Utdrag av text från årsboken Jägaren 97-98 ursprunglig text av Bernt Karlsson som berättar om de finska beaglarna, som han skriver är bäst i norden och om ett givande samarbete för bl.a. norrbotten. Ett samarbete som vi idag ser resultat av och som gagnar jaktbeaglen i både Finland och Sverige.
När Norrbottensbeagleklubb bildades 1986 hade samarbetet med Finland redan kommit igång. Rasentusiaster som Ronny Torikka, Ove Olsson och Håkan Gunnarfelt hade i god tid försett sej med beaglar av i huvudsak finsk härkomst. Kontakterna österut odlades framför allt genom Jyrki Vohlonen, major vid gränspolisen i Ylitorneå, som varit i Sverige och imponerat på jaktprov med sin hanhund Priha. Jyrki hade haft hundar som hobby i över 40 år och var tidigare avelsråd för vorsteh. Hans intresse för beagle tog fart i slutet på 70 talet när han bodde i Nordkarelen. I det området fanns flera duktiga beaglar. Bästa ryktet som uppfödare hade Eero Keinonen i Polvijärvi med sin Eekoon kennel. Resultat av uppfödningen kan fortfarande skådas i den Finska beaglens stamböcker. Keinonens fina championtik Eekoon Miska, andra duktiga hundar Heikkiläss Vili, Priha som började driva vid 4 mån ålder och var finsk dubbelchampion vid 3 års ålder. Prihas framgångar på svensk sida ledde till ett fruktbärande samarbete över gränserna. Det började med att Jyrki fick ett utmanande brev från Bengt Östling i Bygdeå i Västerbotten med frågan om han vågade komma med sin omtalade ”Stjärna” och starta på jaktprov. Tävlingslusten väcktes hos Jyrki som vid ett prov i västerbotten kom, sågs och segrade. Efter Prihas uppvisning var det många som skaffade sig beaglar från dessa blodslinjer, ofta med hjälp av Jyrki.
Ronny Torikka, som köpte 1984 en tikvalp hos Sointu Kuusela i Torneå efter Priha undan SFJCH Kipi resultatet blev Sjch Teny, som i sin tur blev en god nedärvare och stamtik i Ronnys egen uppfödning, Rytas kennel. Ronny som i likhet med andra norrbottniska jägare har uppfostrats i lag med stövare och älghundar, intresset för beagle växte sedan han fått jaga med en finsk beagle. Sin första köpte han från finska Rovaniemi som blev en mycket bra hund. Nästa beagle köpte han från Södra Sverige, det var då jag upptäckte det kulturella skillnaderna mellan norr och söder, säger Ronny. Trots att vi använde samma terminologi menade vi olika saker. När vi pratade om champions menade uppfödaren utställning och jag verkliga jakthundar. Förklaringen till att de norrbottniska beaglarna i dag håller så hög klass jaktligt sett står att läsa i vårt östra broderland. Beaglen kom till Finland 1957 och snart blev den en av de populäraste i gruppen drivande hundar. Uppfödare som haft stor betydelse för den Finska beaglens utveckling är förutom Eero Keinonen även Jukka Meriläinen från Karleby Astalan Kennel. Den höga jaktliga standarden anses bero på det stränga avelsurvalet. I Finland bedöms beaglen efter samma jaktprovsregler som stövarna. Samma år som Norrbottensbeagleklubb bildades 1986, stängdes dock gränsen till Finland pga. rabies. Över en natt försvann möjligheten till valpimport. Borta var möjligheten att snabbt och enkelt åka över och para sina tikar. Att ordna landskamper var inte heller möjligt, trodde man. Norrbottens beagleklubb kom inte bara på råd, de fick också gehör hos Finska kennelklubben för en så kallad Gränsälvskamp, här deltog även Västerbottens beagleklubb. Det historiska provet genomfördes 23-24 september 1989, de finska beaglarna provades i Karungi på finska sidan av Torneälv och de svenska i likartad terräng i Kukkola på svenska sidan. Gränsälvskampen dömdes efter finska regler vilket gjorde att finska domare dömde på båda sidor av älven, här tog också Finland hem lagsegern. Sune Karlander en av dom främsta ivrarna för Gränsälvskampen fick se sin egen finska import på 2: a plats med Lili som även lämnat fina jaktliga avkommor.
Norrbottens målsättning har hela tiden varit att den skall vara ett fullgott alternativ till stövaren och satsar enbart på harhundar, eftersom vi tycker att rasen är för snabb för att släppas på rådjur. Här ser vi även nu, att vi även får börja exportera tillbaka hundar till Finland tack vare den röda tråd som gått genom klubben vad gäller avel. Hur kan det komma sig att man i Sverige nordligaste län med klimatförhållanden som i första hand passar högbenta stövare väljer beagle idag?
Tack till Sune Karlander och Hasse Eliasson som funnit detta läsvärda guldkorn…